lördag 17 december 2016

DEL 1 Hur det började och första slaget...



År 2000 lämnade jag Sverige, jag hade fått mitt hjärta krossat och tyckte inget var roligt. I samma veva fick jag ett jobberbjudande; en god vän hade startat ett företag i Spanien, ville jag komma och jobba hos henne?

Hade inget som höll mig kvar i Sverige, så jag tackade ja. Jag skrev kontrakt på 6 månader, Jag åkte i Januari. Väl på plats, under en affärslunch, träffade jag honom. Kalle. Charmig som tusan, Och jag föll, jag föll hårt. Jag som längtade efter kärlek från en man, att få uppmärksamhet, får känna mig vacker. Jag fick allt det där. Eller..Jag trodde jag fick det allt det där..

De 6 månaderna gick snabbt, jag vantrivdes på mitt jobb, men stannade på grund av honom. Redan här började han prata om äktenskap. Att han skulle följa med mig hem till Sverige.
Redan här började han ifrågasätta de jag umgicks med.

REDAN HÄR..men jag såg inte varningssignalerna.
Jag var så kär och tyckte det var lite romantiskt med hans planerande och hans svartsjuka.

I juni åkte jag hem, fast besluten att åka ner igen, så fort som möjligt. Runt midsommar upptäckte jag att jag var gravid, jag gjorde abort då jag inte var redo.Jag tog det beslutet.  Under alla de år vi sen var tillsammans, så pratade vi aldrig om det.

I augusti/september hade jag ordnat ett nytt jobb, i hans stad. Jag åkte dit, Kalle mötte mig på flygplatsen med blommor. Jag hade lyckats skaffa ett rum i ett kollektiv.
I september/oktober gifte vi oss. Borgligt. Inte ens med ordentliga ringar. Inte med några nära och kära runt omkring oss. Bara vi och två av hans manliga vänner som vittnen. Ingen visste om att det skulle ske, mer än vi fyra.  Då upplevde jag det som romantiskt, att det skulle vara VÅR stund, nåt mellan oss två. Nu vet jag att hade mina nära och kära vetat, hade de stoppat mig.Därför var det så hemligt.

Och folk reagerade, såklart de gjorde, från min sida iallafall. Hans familj såg nog på det annorlunda, tror jag. Kanske såg de en chans för deras son att få en chans i ett nytt land, kanske var de glada över att han flyttade och inte var deras problem längre. Jag vet inte.

Jag blev nu mer och mer strikt hållen när det gällde vem jag umgicks med, Han bestämde vilka som var lämpliga eller inte. Han varnade mig för sina egna vänner, då de enligt honom var falska. Den enda jag kunde lita på var honom.
Jg ändrade också på mitt eget sätt att vara; jag gjorde allt för att hålla honom på bra humör. Jag kom med små lögner eller ursäkter för att allt skulle vara bra. Jag ville vara allt för honom, för han var allt för mig.

I oktober/november flyttade vi tillsammans till Sverige. Flyttade in till min familj. Ingen av oss hade jobb, vi levde på soc och hans krav på mig blev större och större. Mitt land: mitt ansvar för oss.

Hans ord var sedan under alla våra år tillsammans; " Om du verkligen vill ha något, Sara..då fixar du det!  Vill du inte ha det egentligen, utan bara gör det för att jag säger det, då fixar du inte det"

Det var mitt ansvar att ordna eget boende till oss, mitt ansvar att skaffa ett jobb och tjäna pengar...mitt jobb att försörja oss. I alla år försörjde jag oss...

Jag ordnade boende till oss, jag ordnade ett vikariat åt mig själv på en bensinmack. Kalle gick och studerade svenska. Jag blev mer och mer isolerad från mina gamla vänner, De var inte passade eller pålitliga enligt honom.

I vårt nya boende kom det första slaget. En kväll där i vår lilla etta. Jag vet inte vad vi hade pratat om precis innan. Jag kommer bara ihåg att jag sattpå köksgolvet, invirad i mitt täcke, kramades min barndomsnalle. Tårarna rann. Kinden brände efter slaget. Jag var i förtvivlan.

Han kröp tätt in till mig, gråtandes han med. Han bad om förlåtelse och lovade att det aldrig mer skulle hända igen. Efter några minuter tittade han på mig. Hans ögon var svarta, annorlunda.
Han sa: " Kramar du den där jävla björnen fler gånger, tar jag i sönder den. Du får bara krama mig"
Slet nallen ur min hand och kastade iväg den.
Han gick och la sig för att sova. Jag satt kvar. Morgonen därpå var det som att inget hade hänt...

Två dagar senare upptäckte jag att jag var gravid...







3 kommentarer:

  1. Hjälp, jag ryser! Bra skrivet. Jag var också där. När han manipulerade dig med: "Vill du inte ha det egentligen, utan bara gör det för att jag säger det, då..." Alltså han ger dig skuld för att du inte tycker som honom! Enda sättet för dig att ta dig ut ur skuldkänslan är att ÄNDRA DINA åsikter så de blir samma som hans! Kram på dig :-)

    SvaraRadera
  2. Ja, det var ju hans sätt att tänka; han hade 100% rätt. Till slut hade jag ingen egen åsikt. För jag visste att den skulle bli förlöjligad iallafall..kram tillbaka

    SvaraRadera
  3. Sara ❤
    Tack att du delar din resa

    SvaraRadera